Det är med stor sorg som jag skriver detta. Jag har redan gråtit två gånger idag och nu är jag inne på tredje, jag vill hem. Sa igår hejdå till Rebecka och vi ses snart igen till Madde. Idag blev det ett väldigt tårfyllt hejdå med pojkarna, som förmodligen inte kommer vara uppe när jag blir upphämtad tidigt imorgon (idag). Även Ines blev det ett hejdå till, dock så träffar jag henne inom två månader igen fast då på andra kusten.
Då jag alltid gör allting i sista minuten så blev även packningen det, verkligen ingen bra idè om jag får säga så. Den största väskan skriker ÖVERVIKT och så gör även den näststörsta. Hur jag ska ha råd att betala för väskorna och övervikten är beyond me, även hur jag lyckats shoppa så mycket under mitt år.
Men ledsen är jag, ordentligt, och just nu vill jag ingenting annat än att åka hem. Åka hem till familjen och bara krama om dem, träffa vännerna igen och återgå till mitt normala liv. Funderingarna finns på att betala mig en flygresa hem så småningom och sen stanna kvar där, komma hem igen helt enkelt. Men vill inte dra några hastiga beslut så tänker åka iväg till Manhattan beach om några timmar och se om denna känslan försvinner.
Hur jag ska kunna säga hejdå till A & G vet jag inte riktigt, om jag gråter nu vad kommer jag då göra sen? Jag vill inte längre, jag vill inte lämna denna familjen och jag vill inte påbörja ett nytt år. Detta var inte hur jag tänkt mig att mitt nästa Au Pair år skulle börja, hur gör jag då för att skaka av mig denna känslan av att jag vill hem? Inte haft hemlängtan under ett helt år, kommer den nu tro?
Ska nu återgå till att gråta, hade behövt ha någon att prata med men då det är tidskillnad mellan Sverige och New York så är inte det de lättaste. Om 2½ timme kommer bilen som ska ta mig till LaGuardia..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar