jag vill inte, jag vill inte mer..

Det är med stor sorg som jag skriver detta. Jag har redan gråtit två gånger idag och nu är jag inne på tredje, jag vill hem. Sa igår hejdå till Rebecka och vi ses snart igen till Madde. Idag blev det ett väldigt tårfyllt hejdå med pojkarna, som förmodligen inte kommer vara uppe när jag blir upphämtad tidigt imorgon (idag). Även Ines blev det ett hejdå till, dock så träffar jag henne inom två månader igen fast då på andra kusten.

Då jag alltid gör allting i sista minuten så blev även packningen det, verkligen ingen bra idè om jag får säga så. Den största väskan skriker ÖVERVIKT och så gör även den näststörsta. Hur jag ska ha råd att betala för väskorna och övervikten är beyond me, även hur jag lyckats shoppa så mycket under mitt år.
Men ledsen är jag, ordentligt, och just nu vill jag ingenting annat än att åka hem. Åka hem till familjen och bara krama om dem, träffa vännerna igen och återgå till mitt normala liv. Funderingarna finns på att betala mig en flygresa hem så småningom och sen stanna kvar där, komma hem igen helt enkelt. Men vill inte dra några hastiga beslut så tänker åka iväg till Manhattan beach om några timmar och se om denna känslan försvinner.

Hur jag ska kunna säga hejdå till A & G vet jag inte riktigt, om jag gråter nu vad kommer jag då göra sen? Jag vill inte längre, jag vill inte lämna denna familjen och jag vill inte påbörja ett nytt år. Detta var inte hur jag tänkt mig att mitt nästa Au Pair år skulle börja, hur gör jag då för att skaka av mig denna känslan av att jag vill hem? Inte haft hemlängtan under ett helt år, kommer den nu tro?
Ska nu återgå till att gråta, hade behövt ha någon att prata med men då det är tidskillnad mellan Sverige och New York så är inte det de lättaste. Om 2½ timme kommer bilen som ska ta mig till LaGuardia..

What I once called mine..

Som jag nämde igår så är jag inne på mina "sistan" här i Yonkers. Idag skedde en hel del av dem. Min sista jobbdag, mitt sista besök í ridge hill, sista cheesecaken på cheesecake factory, min sista dag som jag får lov att köra bil, sista gången jag träffar Katrin, sista gången jag träffade mammorna på pojkarnas skola.. en många sistan helt enkelt.

Städade även ut vaskrummet nyss, så nu är det jag under ett år kallat min inte mitt längre. Det känns tomt, i vaskrummet men också i mig. Jag inväntar en underbar helg, men också en jobbig en.

Alot of lasts

Idag regnar det, åskar gör det också som in i. Kunde varit bättre väder om man säger så, haha.
Denna veckan har det varit många sistans (kan man ens säga så?). Idag är det min sista torsdag i Yonkers för detta året, det är även min sista arbetsdag. Har det verkligen gått ett helt år redan?
Ikväll ska man städa undan i "vaskrummet" då den nya Au Pairen hämtas upp imorgon, och sen är man inte längre en Au Pair. Eller ja, för 4 dagar iaf sen är man igång igen. Flyttar nämligen till Manhattan beach, CA på tisdag. Fick flygtiderna i förrigår, lämnar New York 8:25 tisdagmorgon..

Ska snart släppa ut städerskan, sen om 2h är det dags att hämta upp pojkarna. Eftersom det regnar så blir det en innedag med dem med massa mys, får passa på nu när jag inte har så mycket tid kvar med dem.

Gråter inte än.

Idag kom den nya Au Pairen hit, eller ja inte hit till familjen med hit till America. Idag är det bara 3 dagar kvar tills hon kommer hit och tar över mitt gamla rum, och 7 dagar kvar innan jag högst troligt kommer lämna denna familjen. Mina flygbiljetter har ännu inte kommit så det är därför jag inte vet min avskedsdag än. Men den närmar sig med stormsteg.
Mitt hjärta bultar dubbelt så hårt och ögonen är fyllda av tårar, men jag släpper dem inte riktigt än för jag är ju fortfarande kvar. Jag har fortfarande min amerikanska familj runt omkring mig, gråta kan jag göra när den dagen kommer då jag bär ner mina resväskor för trapporna och säger hejdå. Tills dess ska jag njuta av familjen sällskap, så mycket som jag kan.

Nerpackad, för tillfället.

Var iväg och köpte en superstor resväska idag, då det var dags för mig att rensa ut mina saker ur rummet. Så nu är det gjort, allt är nerpackat förutom sakerna som kommer användas imorgon. Men då jag inte reser förrän om 1½ vecka så kommer det förmodligen packas upp igen, eller något åt de hållet. Kommer ju bosätta mig i lekrummet så som Manuela gjorde när jag kom hit och jag kommer ju behöva kläder under den veckan, vilka är nerpackade i väskorna. Kan redan nu se vilken röra det kommer bli, men måste ändå packa om när det närmar sig den 18de.
Bara kartonger, flaskor och skittvätten som ska ut ur rummet också. Ska städa genom rummet imorgon så det ser någorlunda rent ut, sen överlämnar jag detta rummet i A och Gs händer.

Sentimental

Det är dags, imorgon flyttar jag ut ur det rum jag kallat mitt eget under det senaste året. Amy frågade mig under kvällen hur det känns nu när det inte är så lång tid kvar innan jag flyttar och jag hade inte riktigt något svar på det. Jag kommer ihåg när jag stod på kastrup med familjen bredvid mig och vi skulle säga hejdå, vilket inte var så svårt. Då kände jag mer "jaja, hejdå. Jag går nu" liksom, jag ville bara iväg och tänkte inte på vad jag lämnade bakom mig i Sverige.

Men NU, nu efter ett år med denna underbara familjen, dessa underbara barn. Hur kan jag lämna, hur kommer jag klara det? När jag faktiskt tänker på att jag kommer lämna dem om 1½ vecka så gör det ont, som att hjärtat krymper typ. Ännu mer ont gjorde det idag när jag tömde min byrå på alla papper jag samlat på mig under året, när jag fick tag på födelsedagskort m.m som pojkarna och vännerna gett mig. Trodde inte riktigt att jag kunde bli så sentimental.
Men jag har fortfarande 1½ vecka kvar, så jag ska inte gråta än och jag kommer ju tillbaka igen.

himmelriket

Jag är i himmelriket idag! Temperaturen står på 71grader, det är inte kvavt och jag sitter i jeans. Älskar när vädret är såhär, underbart. Pojkarna är glada och än så länge har det inte varit något gnäll, förhoppningsvis är det så här resten av dagen kommer se ut också *håller tummarna*
Skulle egentligen på bio med Ines ikväll, men då det hände något mindre trevligt för henne idag så kommer vi skippa det.

Men dags att sätta pojkarna med sina läxor nu, sen får vi se vad vi hittar på.

Do I hear the thunder?

Spenderade 4timmar på stranden i lördags och jag vet inte varför jag aldrig lär mig, optimist här kanske. För jag kom hem rödbränd igen, fast denna gången var det ryggen som tog smällen. Tog dock solkräm denna gången, men täckte väl inte allt tydligen..
Så hemma igen efter en helg i Hamptons, min sista helg där innan jag beger mig iväg mot californien. Lämnade 75 grader bakom oss och kom hem till 91. Men nu åskar det och i veckan kommer graderna gå ner till 70~75 igen, man tackar.

Snart kickar en ny vecka igång, 5 dagars "arbete" står på schemat. Min näst sista vecka i New York och min sista i detta rummet. Blir i veckan att åka iväg och köpa en resväska så man kan få undan allt skit man samlat på sig under året, sen på fredag eller lördag blir det att flytta in till lekrummet då detta sovrummet ska göras rent och fint till nästa Au Pair.
Sorligt men sant, livet går vidare :/

E's helping me cooling of the sunburn.